ELIN SÖDERHOLM!

Vecka 16

Idag tog vi dom första riktiga magbilderna, både med och utan kläder. Det var lite jobbigt att stå framför kameran men förhoppningsvis vänjer jag mig, det kommer ju vara så roligt att ha kvar efteråt!

Här är alltså magen i vecka 16. 15+3.

"To do" kommande dagar..

.. Städa ur det lilla lilla rummet som ska bli bebishörna. Det ser ut som en byggarbetsplats därinne nu efter vi renoverat, smutsigt på golvet och med massa verktyg. Men vitt och fint är det iallfall!!

.. Beställa matta till det lilla lilla bebisrummet. Vi ska köpa en heltäckningsmatta så det blir mjukt och gosigt därinne tänkte vi. Dock är rummet så litet att vi kommer kunna beställa en större matta från IKEAs sortiment och sedan måttanpassa den så den passar! Smidigt.

.. Köpa olja till magen. Jag vet att bristningar tydligen ska vara hormonellt men jag tänker att det kan ju inte skada precis. Har ni något tips på bra oljor?

.. Kolla barnvagn. Vi är bara i vecka 16 men tänker att vi iallafall ska börja kika lite och provköra. Beställa gör vi inte förrän efter rutinultraljudet i vecka 20. Det är ju leveranstid på många vagnar så det kan vara skönt att börja titta runt lite redan nu, i höst blir det ändå så fullt upp med skola och allt annat.

Det är bland annat denna vagn vi är lite nyfikna på. HÄR (adlink) finner ni pris och mer info! Det kommer såklart ett inlägg längre fram angående hur vi tänker i denna fråga, men just nu är det främst Britax och Emmaljunga som är av intresse!

Hallå bebismage

Vilken dag det blev! Jag mötte upp Hanna på stan i förmiddags för en lunch och det slutade med att vi hängde hela dagen. Jag kom precis hem! Dock var det väldigt välbehövligt, vi hade så himla mycket saker att prata om. Verkligen en superhärligt dag på alla sätt!

Lunchen intog vi iallafall på vårt stammishak i gallerian. Jättegott som vanligt, bra utbud och supertrevlig personal. Jag äter typ alltid där, haha. Litet minus är att man inte kan sitta ute, men serveringen på övervåningen är så mysig så det gör inget.

Förövrigt har nog kanske magen börjat komma nu (v16. 15+2), enligt Hanna syns det väl men jag själv tycker inte det. Jag tror bara att jag är svullen och mullig, haha. När jag tittar på bilderna nedan är jag dock beredd att hålla med henne, på just dessa bilder syns det ju tydligt. Även om jag tror bilderna ljuger lite, jag ser ju höggravid ut!

Är det inte lite tidigt att få mage än? Jag är ju bara i vecka 16, är det ens möjligt att det är bebismage redan?

Kräftpasta

Ett litet middagstips som vi åt häromdagen, kräftpasta!

4 PERSONER

300g tagliatelle
½ gul lök
2 dl créme fraiche
½ citron
2 tsk sambal oelek
1 msk hummerfond
170g kräftstjärtar i lake
65g babyspenat
salt & peppar

Koka pastan enligt anvisningar på paketet.
Finhacka löken och fräs i en kastrull med lite smör, tillsätt créme fraiche, sambal oelek, hummerfond och 1 msk av laken från kräftorna. Pressa i citronen.
Låt såsen puttra på svag värme i 5-10 minuter, smaka av mer salt och peppar.
Häll av laken från kräftorna och rör ner dem i såsen, låt dem bli varma i ca 2-3 minuter.
Blanda ner såsen i pastan tillsammans med babyspenat.

Receptet hittade jag HÄR!

Bebis-shopping

Alltså mini har snart mer kläder än både mig och C tillsammans, haha. Nejdå men det lär inte dröja länge till! Jag intalar mig själv att det är bra att sprida ut köpen under hela graviditeten, så inte allt behöver köpas i slutet, hehe. Dock försöker jag hejda mig lite för man vet ju faktiskt inte hur det går ännu.. Men hittar jag något extra fint köper jag det, man är ju inte gravid speciellt många gånger i livet ändå. Så varför inte njuta av hela resan och inte bara slutet!

Detta ni ser nedan köpte jag iallafall på kappahl.se, det var limited edition och fanns bara på nätet och utvalda butiker. Klart man slår till då!

JUST NU

Jag är så himla nervo inför skolstarten. Nästa onsdag ska jag på upprop och den 5 september börjar första kursen. Så rädd att jag ska ha missat någon kurslitteratur och att jag inte ska hänga med i tempot. Att jag inte kommer klara av att hålla reda på allt och att jag inte kommer förstå något, haha. Innerst inne vet jag att jag med största sannolikhet tillslut kommer att klara av utbildningen och bli färdig förskollärare, men vägen dit känns otroligt krånglig och utmanande. Nu vill jag bara komma igång så jag slipper gå och fundera.

Min hy är sämre än sämst. En finne försvinner men då kommer 3 nya istället.. Dock ska jag väl inte klaga eftersom det typ är det enda negativt denna graviditet fört med sig. Lite dålig hy kan man väl ha om man slipper spy. Helst skulle jag ju dock velat sluppit båda..

Det är ingen fotbollsmatch denna vecka. Lite tråkigt kan jag tycka, haha. Den tänkta matchen blev flyttad från fredag till måndag, härligt ändå kanske med en ledig helg. Dock lär de bli någon träning istället antar jag. Synd, annars hade jag gärna åkt och hälsat på några vänner i Örebro.

Jag hoppas kunna "hinna med" någon kompisdejt denna vecka. Mitt eget schema är tomt, men det ska ju passa med dom andra också! Vi får väl se helt enkelt hur det blir.

Jag börjar känna mig lite rastlös. Vill gärna hitta på saker och inte bara sitta hemma, det blir nog bra att skolan startar ändå. Att få kliva upp och göra sig i ordning lite extra någon gång i veckan längtar jag till, det var år sedan sist. Dels har jag haft jobb som varken krävt fina kläder eller piffat hår, och sedan var jag ju deprimerad under en längre tid och då var knappast mitt yttre i fokus. Jag längtar till en höst med fina naglar och mysiga kläder. Även om det kommer vara lite klurigt att klä sig kommande månader..

Hej mini

Godmorgon fina!

Idag väntar en härlig dag för mig, jag ska nämligen bege mig mot Bollnäs på eftermiddagen för att först fika med en vän och sedan umgås med mami. Det blir nog en sväng till sommarstugan för att kika på mammas pågående mini-renovering, hörde rykten om att hon skulle måla också. Får se om även jag åker på det, haha.

C jobbar ikväll efter träningen och då är det lite tråkigt att bara sitta hemma själv, tur det bara tar dryga timmen till Bollnäs! Jag tänkte även passa på att hämta hem min kamera och några skor, tydligen har jag lyckats glömma både conversen OCH två par joggingskor hos mamma och pappa.

Nu ska jag ta tag i dammsugningen, egentligen skulle jag ha gjort det igår kväll men det sköt jag upp. Otippat.

Igår var förresten första gången jag såg var mini gömmer sig, har letat efter den där lilla kulan när jag ligger på rygg men inte hittat, haha. Igår morse visade den sig dock.

 

Välkommen vecka 16

Kroppen: Nu känner många gravida sig piggare och illamåendet kan ha försvunnit. Vissa som varit gravida tidigare kan nu känna barnets rörelser som pirrande bubblor eller som en fisk som sprattlar till. Det kan vara lätt att blanda ihop med tarmrörelser. Magen fortsätter att växa. Hjärtat pumpar runt en större blodmängd än vanligt vilket kan leda till andfåddhet. Vissa känner av halsbränna och känner en brännande känsla i brösten och får sura uppstötningar. Det kan hjälpa att undvika större måltider, mycket dryck sent på kvällen samt kryddad och fet mat. Bäckenlederna mjukas upp hos alla gravida, det är en normal process för att utvidga bäckenet. När lederna mjukas upp blir bäckenet mer rörligt och ostadigt, en del kan få smärtsamma besvär med foglossning. Då uppstår ofta värk i korsryggen, ner i skinkorna eller från blygdbenet mot ljumskarna. Du kan prata med din barnmorska om besvären. 

Bebisen: Nu är fostret ungefär 16 centimeter långt och väger cirka 150 gram. Benen i kroppen blir allt hårdare och nervsystemet fungerar, det syns vid en ultraljudsundersökning genom att fostret rör sig med samordnade rörelser. Fostret kan höra och rycker till om något plötsligt ljud uppträder nära magen. Ljudnivån inne i magen är annars ganska dämpad, ungefär som om du ligger med öronen under vattnet. Fostret hör hela tiden ljud från omgivande hjärta och tarmar.

Egna tankar från föregående vecka: Jag vet inte riktigt om jag känner mig piggare än tidigare, antingen har jag aldrig varit dödstrött eller så märker jag bara ingen skillnad. Illamående har jag som tur är aldrig lidit av. Däremot upplever jag att jag blir väldigt andfådd lätt, att gå en rask promenad och prata samtidigt är inte att föredra. Jag provade i helgen och det gick inte, jag flåsade som om jag var ute och sprang. Jag funderar också en del på om graviditeten påverkar mina smärtor i rygg och höfter ytterligare, jag får skarpare hugg nu än vanligt och ibland kan jag inte ta ett steg framåt. Vissa mornar när jag vaknar har jag svårt att gå.
Jag börjar känna mig gladare och ser framemot graviditeten mer nu, det har varit svårt tidigare då jag inte haft några riktiga känslor för embryot/fostret. Många känner kärlek från första stund och älskar det från dag ett, där har jag aldrig varit. Det är först nu när det är en minimänniska som jag kan börja förstå och skapa känslor, även om jag fortfarande har väldigt svårt att förstå att det är våran bebis som ligger där inne och växer på sig. Allt känns så himla surrealistiskt.

Sweet Chili-kyckling

Igår gjorde vi en ny variant på kyckling till middag, gott och superlätt att göra. Jag älskar när saker sköter sig själva, när man bara kan sätta in det i ugnen och sedan lagar det sig självt. 

Jag höftade ihop denna gratäng så något recept finns inte, men såhär gjorde jag iallafall!

(3 personer)
Du behöver:
Frysta kycklingfiléer.(Jag tog 2 st)
5 dl Creme fraiche.(Beroende på hur mycket sås du vill ha)
Sweet chilisås efter smak.
Riven ost.
½ röd paprika.
Salt, peppar, paprikapulver.

Kycklingfiléerna satte vi först in hela och frysta i ugnen på ca 200 grader i en form med höga kanter. Under tiden blandade jag ihop alla övriga ingredienser i en bunke och kryddade efter smak. När kycklingfiléerna nästan började bli klara tog jag ut dem ur ugnen och skar dem i bitar, sedan hällde jag över blandningen och toppade med den rivna osten. In ugnen en stund till  tills osten fått färg och det bubblar. Klart! Vi åt detta med ris.

Vecka 15 (14+6)

Jag tänkte köra igång med lite veckouppdateringar. Som det ser ut enligt det första ultraljudet (mer om det i ett annat inlägg) byter jag vecka på tisdagar, och befinner mig just nu i vecka 15 (14+6). Därför kommer jag i fortsättningen lägga upp veckouppdateringar varje tisdag. 

 

Kroppen: Många gravida börjar nu behöva större kläder, det är dock olika hur magen växer. Det är också vanligt att bli extra sugen på till exempel mjölk, eftersom fostret lagrar kalcium. Det är därför bra att äta och dricka sådant som innehåller just kalcium. Din hjärtkapacitet ökar för att klara syretillförseln till både gravidkroppen och fostret. Fram till vecka 32 kommer hjärtats kapacitet öka med 30 till 50 procent. Många gravida får även humörsvängningar, blir känsligare för stress och känner oro. Många kan drömma mycket och minns ofta drömmarna bättre än annars.

Bebisen: Fostret fortsätter att växa och väger i denna vecka omkring 100 gram, det är cirka 14 centimeter långt från huvud till tå. Läpparna börjar få en fylligare form och fostret får nu in tummen i munnen, men kan fortfarande inte styra sina rörelser eftersom nervsystemet är så pass outvecklat ännu.

Egna tankar från föregående veckor: Jag har från vecka 1 inte känt mig gravid alls. Jag har inte varit illamående eller mått dåligt på något annat sätt. Orolig har jag däremot varit och jag har inte velat tagit ut något glädje då det funnits mycket att fundera på, det största orosmomentet har varit mina antidepressiva tabletter som jag äter. Enligt läkaren som barnmorskan haft kontakt med ska det inte vara något fara utan jag ska fortsätta med min dos, däremot kan man låta en läkare kolla på barnet efter födseln. Jag har dock valt att släppa oron och litar på läkaren, förhoppningsvis har hen rätt.. 

Jag har lidit av en del huvudvärk och har lite ondare i ryggen/höfterna än vanligt. På kvällarna kan jag bli lite småillamående men det kunde jag bli även innan graviditeten. Min hy har blivit otroligt dålig, den som annars brukar vara jättebra. Jag har aldrig haft problem med finnar, nu däremot finns det hur många som helst.. Mycket tankar om hur det ska gå med skolan jag kommit in på, men även den oron har jag släppt. Klart det går! På ett eller annat sätt så fixar det sig, barnet har ju en pappa också. Sedan går det faktiskt att ta studieuppehåll om man vill.

Nu (i vecka 15) har vi precis kommit ut med graviditeten. SÅ skönt. Det är så härligt att äntligen få glädjas med alla omkring, vi var lite pirriga över att berätta men det gick jättebra överallt. Några pratade vi med innan och andra fick veta via sociala medier, helst vill man säga till alla personligen men tillslut kände vi bara att nä, det är vårt beslut och vår sak.

Jag är lite ovan att det är så mycket fokus på mig och hur jag mår, hur min kropp växer och hur jag ser ut. Även om kommentarerna inte är många och absolut inte illa menade är jag lite obekväm med frågor som gäller min växande kropp och mage. Gruvar mig inför den dag då människor ska klämma och känna. Jag vill gärna försöka dölja magen med kläder eller hålla in den, inbillar mig att det inte är någon bebismage utan att den enbart är svullen så som den kan vara de första veckorna. Tycker jag ser tjock ut.

 

informationen är hämtat från 1177.se

Första träffen med barnmorskan

Jag såg att det senaste inlägget jag skrev, alltså det innan gårdagens inlägg, var när jag och C var på stan. Jag berätta om att vi åt lunch och sprang igenom H&M. Det vi egentligen gjorde var att leta kläder som skulle passa min ändrade kroppsform. Vi hade nämligen varit hos barnmorskan för första gången, på ett sådant där inskrivningssamtal i vecka 12. Väskan var full av böcker och papper som hon skickat med oss och vi hade för första gången berättat om graviditeten för någon annan. Hon var den allra första som fick veta, inte ens mina föräldrar visste något. Det var en stor sten som släppte den dagen, eller iallafall en del av stenen. Det var så skönt att dela med sig av nyheten till någon annan och få otroligt positiv respons tillbaka. Jag hade nog inte räknad med det, jag hade ställt in mig på att få en sur barnmorska (typiskt mig) som skulle döma ut oss för att vi är rätt unga och som skulle se oss som "ett par i mängden", som inte skulle dela vår glädje utan som bara skulle göra sitt jobb. Ack så fel jag hade. 

Det första hon sa när vi kom in i rummet var "MEN vad spännande hörrni!! Vad ROLIGT!!". Vi blev verkligen SÅ himla bra omhändertagna och jag blev förvånad över att hon var så glad över graviditeten, det är ju trots allt hennes vardag. När vi satt oss tillrätta började hon fylla i massa papper och frågade mig typ 1 miljon olika frågor som hon dokumenterade. Jag kommer inte riktigt ihåg men det var mycket alkohol-relaterade frågor, inte enbart under graviditeten utan också min alkoholkonsumtion det senaste året. Nu har jag aldrig varit en sådan som dricker var och varannan helg, så det var inget konstigt. Jag kan nog räkna på fingrarna hur många gånger jag dricker på ett år, så det var lätt överstökat.

Ska jag vara ärlig vet jag inte riktigt vad vi pratade om under den där timmen, det nämndes vad Chrille jobbade med och vad jag gör för något. Men annars var det mest, ja.. jag vet inte, haha. Vi tog upp vår oro angående mina antidepressiva tabletter iallafall, och hon skulle rådgöra med läkaren på hälsocentralen eller om det var förlossningen, jag vet faktiskt inte. Svaret kom hursomhelst någon dag senare och det skulle vara lugnt, jag skulle fortsätta äta dem. Hoppas verkligen det inte gör någon skada, men kan ju inte sluta fundera..

Så tacksam över att jag fått en bra barnmorska! Nästa besök blir lite senare i graviditeten så då skulle vi börja lyssna på hjärtljud och sånt, längtar! Hoppas allt ser bra ut på rutinultraljudet bara.

Vi väntar barn

Hej! Alltså ÄNTLIGEN kan jag berätta den egentliga anledningen till varför jag inte bloggat, jag är gravid! Jag har helt enkelt inte kunnat hålla igång en blogg och skriva om vardagliga saker och meningslös shopping när det enda som kretsat i mitt huvud varit denna hemlighet. Det skulle ha känts tillgjort och opersonligt, och en sådan blogg kan jag inte driva.

Nu äntligen kan bloggen börja rulla igen, jag har saknat att hänga här inne!

Det ska bli så roligt att dokumentera denna resa här i bloggen!

KRAM

En härlig dag

Idag var både jag och C lediga, vilket resulterade i en vända på stan för att springa igenom H&M och sedan luncha.

Jag hittade lite nödvändigheter som T-shirts och en kjol, lite bra att ha grejor med andra ord. Höjdpunkten på dagen var dock lunchen, bakpotatis med skagen och räkor kan aldrig bli fel. SÅ gott! C tog i vanlig ordning en tacotallrik, vi körde med andra ord på säkra kort båda två, haha.

Nu är vi påväg mot Bollnäs för en natt där innan jag åker mot Stockholm imorgonbitti tillsammans med mina föräldrar och lillasyster. C blir hemma och håller ställningarna, han har ju sina träningar varje kväll som inte går att missa.

Hoppas ni haft en fin dag, KRAM.

31 Juli

Så var ännu en månad över och jag börjar känna att sommaren går mot sitt slut. Trots att det förhoppningsvis är hela augusti kvar, om vi har tur! Vi har iallafall varit lyckligt lottade med sol och värme nu ett tag, jag och C har legat på Malnbadet halva dagarna och badat i havet. Eller jag har badat i havet, C har mest tittat på, haha. Han doppade sig någon gång men det var för kallt enligt honom. Jag tyckte det varit superskönt, så skönt att det till och med gick att ligga i en stund.

Annars har dessa två veckor sedan sist vi hördes rullat på bara. Jag har inte gjort något speciellt förutom att badat, jagat pokémon och ätit glass i princip. Väldigt skönt om ni frågar mig. Till veckan blir det däremot lite annat, jag ska följa med mamma, pappa och Ellen till Stockholm tis-fre för att gå på gröna lund och bara vara. Blir nog mysigt.

Spontanresa

14 juli idag vilket betyder att det är min pappas födelsedag. Tanken var egentligen att hoppa över en resa till Bollnäs idag då vi ska dit nästa vecka, men så tänkte jag om och kom fram till att jag hellre åker på kalas och träffar släkten en sväng över kvällen istället för att bara sitta hemma själv. C tränar ju ändå halva kvällen.

I övrigt har dagen varit väldigt bra, jag jobbade sista passet imorse och sedan fixade jag lite med köket. Så glad att jag äntligen tog tag i det så det inte ser så halvfärdigt ut, haha. Ni kan få se bilder en annan gång!

Hoppas ni också har en bra dag så hörs vi, kram!

Dåligt besked och blomkrig

Jag har sån otroligt bloggtorka. Det är väl egentligen kanske inte så konstigt då det hänt en hel del på kort tid, livet har liksom gått upp och ner hela tiden. Jag har knappt hunnit med själv känns det som.. Jag tänker att jag låter blogglusten komma tillbaka allteftersom tiden går, får jag bort stressen över att skriva inlägg kommer det förmodligen ordna till sig så småningom.

Idag kom förresten antagningsbeskedet för höstens studier. Jag kom tyvärr inte in på mitt förstahandsval utan är reserv nummer 3 i ena urvalsgruppen och reserv nummer 6 i samma urvalsgrupp fast på en annan skola. Jag kom in i Falun, men tackade nej till den platsen då jag varken kan eller vill flytta dit. Nu är det bara att hålla tummarna att jag tar mig in till andra urvalet, beskedet kommer inte förrän i början av augusti.. Känns som en evighet. 

Skulle jag inte komma in får jag väl göra högskoleprovet som jag ännu inte gjort och prova igen. Vore jättetråkigt att behöva vänta ett år till, men det finns inget att göra åt saken. Det är lätt att tänka "jag skulle lagt ner mer på gymnasiet", men jag orkade inte det då. Det vet jag. Jag gjorde allt jag kunde just då, förutom högskoleprovet då, haha. Det glömde jag anmäla mig till. Jaja, vi får se hur det går i augusti.

Nu ska jag baka en kladdkaka tills C kommer hem från träning. Vi blev lite osams tidigare idag så jag vill be om ursäkt för den ruttna blomman jag kastade på honom.* Men han var inte helt oskyldig han heller, faktiskt. Dock gav han mig en puss innan han åkte, och det är ju bättre än alla kladdkakor i världen. Nästan.

 

*Det var ingen hård blomma.

Vi får nog ta och köpa nya blommor. Sådana som inte dör direkt utan tål lite bristande vård.

PARIS - del 3

Vad vi gjorde kvällen den 2 juli vet ni redan nu, vi befann oss i fan zone. Morgonen därpå hade vi sedan tidigare bestämt att vi skulle kliva upp tidigt och ta oss ut till eiffeltornet lagom till det öppnade för att slippa köer. Dock blev det inte riktigt så utan vi vaknade efter kvällens händelse vid 10 och letade oss efter frukost ut till tornet för att förhoppningsvis kunna åka upp till toppen.

Väl där pratade vi och kom överens att skippa toppen och nöja oss med andra våningen. Vi skulle spara mycket tid på det och slippa stressa ut till Stade de France på kvällen. Väl uppe på andra våningen kände vi oss nog rätt nöjda båda två, haha. Det var otroligt häftigt att ha en sådan utsikt över Paris, men att åka upp till toppen vet jag inte om någon av oss skulle klara faktiskt, haha. Självklart vore det roligt, med andra våning räckte gott och väl.

Tyvärr blåste det rätt kallt där uppe då vädret inte var på topp, men det gjorde inte så mycket. Vi tog lite foton och njöt av utsikten innan vi tog hissen ner igen. Äntligen kunde vi bocka av det vi verkligen ville göra i Paris, förutom fotbollsmatchen vi skulle på samma kväll då såklart, haha.

Efter vi besökt eiffeltornet köpte vi en varsin crêpe och tog en tunnelbana motshoppinggatan för att leta nya långbyxor till mig. Jag hade bara ett par med mig och de gick sönder kvällen innan när kaoset utbröt i fan zone. Lyckligtvis hittade vi ett H&M och jag köpte ett par lika som jag hade haft med mig, haha. Dock med ett annat mönster, lite variation vill man ju ha.. ;)

Det tog sin lilla tid på shoppinggatan då det var väldigt mycket folk inne på H&M. Tillslut kände vi oss klara och gick hand i hand mot tunnelbanan för att åka mot hotellet igen då vi hade bestämt träff med våra vänner vid Islands fans uppladdningsplats. Det vankades ju match på kvällen!

På hotellet packade vi om väskan, bytte om och for iväg mot matchuppladdning och kvartsfinal. C kollade så att vi hade med oss matchbiljetterna fler gånger än vad jag kan räkna till, haha. Typiskt honom.. Matchuppladdningen var vid moulin rouge och väl där var det PROPPFULLT av Isländska fans. C hade hittat en Islandsflagga på dagen så han smälte in bra bland alla blåa tröjor, folk kom fram och började prata isländska (?) med honom. Själv hade jag lite småpanik över folkmassan men det gick bra!

När klockan började närma sig match tog vi en taxi tillsammans med våra vänner mot arenan. Regnet öste ner men det hindrade inte oss från att köpa burgare och pommes utanför Stade de France i sann fotbollsanda. Där stod vi i regnet och åt hamburgare, laddade inför vad som komma skulle och peppade på att få gå in på den mäktiga arenan. Vi köpte med oss sockrade popcorn, god och cola innan vi intog våra platser. 

Helt galet vilken upplevelse. Uppvärmningen var mäktig, matchinvigningen ännu mäktigare och nationalsångerna mäktigast. Vi satt i den franska klacken men kom fram till att det absolut inte gjorde någonting. Vi satt ju på vinnarsidan och fick fira många mål, haha. Fransmännen kramade om C i halvtid och sa "sorry man", han hade ju Islandsflaggan på sig så de trodde vi var Isländare, haha. För er som ej såg matchen var det så att det inte gick så speciellt bra för Island.

Jag och C valde att gå tidigare från matchen för att slippa trängas med 80 000 andra åskådare, åka tunnelbana med halva Paris hade vi inte lust med. Det gick otroligt smidigt och vi hann med första tåget bort från matchen och slapp på så vis trängas. Väl på hotellet åt vi lite chips, drack läsk och vilade innan vi somnade för att orka med hemresan tidigt morgonen därpå. 

Någon vidare sömn blev det dock inte då vi vaknade kl 04 av att det pep högt i hela hotellet. Brandlarmet gick. Alla gäster tvingades ut i pyjamas innan vi kunde återgå till våra rum igen efter att ha fått höra att det var någon som rökt inomhus. Jippi.. Vi var lagom trötta när klockan ringde 06.15 för att ta en Taxi med våra vänner ut till flygplatsen. Vi hade turen att ha lyckats boka samma flyg hem så vi fick sällskap hela vägen till Sverige. Perfekt!

Vi landade in Sverige runt 12 någon gång tror jag, och då styrde vi bilen mot subway och lite käk innan vi bilade till Bollnäs igen. Vi lär vara de enda som äter baguetter det första man gör när man kommer hem från en resa i Frankrike, haha. 

Det har iallafall varit en helt fantastisk resa och jag längtar redan tillbaka. Jag älskar att resa med C, det finns inget bättre resesällskap. Världens bästa vän. Så tacksam <3

Nu ser vi framemot nästa resa tillsammans!

PARIS - Paniken i Fan Zone

Ja vart börjar man.. Som det stod i tidningarna smällde det en smällare mitt i fan zone vid eiffeltornet, alltså själva stället där tusentals fans samlades för att kolla på matcherna utomhus på storbildsskärmar. Just den kvällen vi var där visades Tyskland-Italien på skärmarna så det var otroligt mycket folk där. Tusentals människor hade samlats för att dricka öl, kolla på fotboll och bara ha det härligt. Stämningen var kanon och alla tittade spänt på den spännande matchen som visades. Det går inte riktigt att beskriva hur mycket folk det var och vilket trevlig stämning det var på plats.

Här är några bilder från kvällen innan då vi kikade på en annan match där. Det var inte ens i närheten av så mycket folk som det skulle komma att bli kvällen efter. Här är det tomt på människor i jämförelse med dagen efter.

Iallafall, jag och C stod långt framme i folkmassan den 2 juli tillsammans med två andra vänner från Sverige som vi precis mött upp. Vi pratade, drack öl och skrattade likt tusentals andra som också var på plats. Alla tankar om terrordåd var som bortblåsta och vi hade det verkligen SÅ trevligt. Jag och C stod bredvid varandra hela tiden och på grund utav alla människor hade vi knappt en millimeter emellan oss. Plötsligt från ingenstans hör jag något och jag vrider på huvudet, på en halv millisekund hinner jag se hur alla människor på vänster sida om mig kommer flyende mot oss i ren panik. De skriker och springer i full fart rakt mot oss och jag minns fortfarande känslan så väl. Panik. Innan hjärnan ens fattade vad som hänt började jag springa, jag sprang allt jag kunde bort från platsen, ut på en gata och följde strömmen dit tusentals andra skrikande människor flydde.

Jag vet inte hur länge jag sprang, men det kändes som en evighet. Jag var helt säker på att inom några sekunder kommer en bomb att ta mig bakifrån så det var bara att springa för livet. Jag såg mig bak efter C men han var inte där, det enda jag såg var andra människor i panik som skrek och sa "keep running!!!!". Jag tänkte att jag måste springa, han kanske springer också och då kanske vi ses efteråt. Vi får försöka leta upp varandra i tryggheten istället. Dessa tankar blandades med rädslan över döden, funderingar över hur det skulle kännas att bli tagen av bomben och att detta kan inte vara sant. Hela tiden matades det i huvudet, "det kan inte vara sant, det kan inte vara sant. Det är en dröm, detta händer inte".

Efter några sekunders springande känner jag hur benen börjar vika sig på mig. Första tanken var "Ramlar jag nu blir jag översprungen av 10 000 människor, ramla INTE". Jag kämpade emot men det gick inte, jag faller handlöst framåt och lyckas ta emot mig med handflatorna innan jag snabbt blir påsprungen av människor som kommer bakifrån och hamnar på rygg. Jag tänker att jag måste krypa ihop till en boll och skydda huvudet för att överleva, bakhuvudet får en smäll i backen, men på något sätt lyckas jag ta mig upp med trasiga kläder och skon på halva foten. Jag fortsätter springa och paniken över att C inte är där kommer ifatt. Är han kvar i folkmassan? Blir han översprungen av alla människor eller kommer bomben ta honom? Jag började medans jag sprang tänka tankar som "Hur ska jag kunna leva utan honom? Är han död? Kommer jag aldrig mer se honom? Hur ska jag ta mig hem från Paris utan honom?" Jag och alla omkring mig var ju säker på att det var ett nytt terrordåd, och det överlever man inte om man är mitt i det. Folk hoppade in i kioskerna och var desperata efter skydd.

När jag sprungit ett tag tittar jag åt höger och får se en av killarna vi var där med. Han får syn på mig och tillsammans springer vi in på en annan gata. Lättnaden när jag ser honom glömmer jag aldrig, tack och lov att jag träffade på honom! Hur skulle jag annars få tag i C, min telefon var nämligen i ryggsäcken som C hade.

Vi stannar någonstans på gatan vi vek in på och här är jag är i panik och gråter, tror att jag aldrig mer kommer se C och att det kommer smälla när som helst. Vi försöker ringa C och till min stora lycka är det upptaget, alltså borde han leva? Vi provar igen och han svarar, han är på väg mot oss. Efter vad som kändes som en evighet dyker han upp alldeles sönderskrapad och med trasiga kläder. Jag kastar mig kring hans hals och börjar storgråta.

Snabbt som attan ringer jag mamma och pappa för att berätta att vi lever, vi visste ju inte vad som hänt och vad som kommit upp på nyheterna hemma i Sverige. Mellan tårarna förklarar jag snabbt vad som hänt och att vi nu är på väg till en taxi som ska ta oss bort därifrån. Chockade åker vi till killarnas lägenhet och i taxin på väg dit får jag såklart panikångest. Efter att ha druckit lite vatten och kollat våra sår lugnar jag mig och när vi pratat ut lite om händelsen går jag och C hem till vårt hotell. Promenaden till hotellet var jag så otroligt rädd, vart jag än gick trodde jag att det skulle smälla och jag hoppade till för varenda litet ljud.

När vi kom till vårt rum och stängde dörren var det som om allt kom på en och samma gång. Lättnaden över att C levde, över att vi var där tillsammans och att vi var i säkerhet, samtidigt som händelsen går på repeat i mitt huvud och alla katastrof-tankar på vad som kunde ha hänt dyker upp. Jag gråter och gråter och gråter, har panik och vet knappt var jag heter. Efter mycket om och men somnar jag äntligen. Dock vaknar jag mitt i natten av mardrömmar och skriker rakt ut i sömnen, C lyckas väcka mig och jag kan somna om..

 

Denna händelse är det värsta jag varit med om. Alla tankar jag hann få och den panik jag och alla andra tusentals människor drabbades av. Jag trodde verkligen att det var skarpt läge och att det var ett nytt terrordåd, det var sådan stämning på plats. Panikdrabbade människor som flydde skrikandes för sina liv. Och mitt i allt det där tappade jag bort C, mardrömmen. 

Nu var det bara en smällare, men som sagt, där och då var det precis som skarpt läge. Vi trodde vi skulle dö. Jag trodde min sambo var borta för all framtid. Det är svårt att förklara hela situationen för allt var så overkligt. Dessutom BLEV det ändå ett allvarligt läge trots en liten smällare, tusentals människor flydde i panik och det gjorde att många också blev nedsprungna och behövde vård. Det låg människor på marken med vårdpersonal runt sig. Och det hade kunnat vara vi.. Usch..

Jag tänker fortfarande på händelsen och får en obehaglig känsla när jag läser om fan zone eller hör talas om den. Dagarna efter hade jag svårt att vara i folksamlingar och när vi kvällen efter skulle åka till Islands fans "mötesplats" var det väldigt jobbigt. Jag var på min vakt och föreställde mig hela tiden hur det skulle se ut när alla dessa människor skulle fly och börja springa i panik.

Jag är iallafall glad att vi klarade oss med lite skrapsår och jag kommer fortfarande på mig själv med att tänka "Vad glad jag är att vi sitter här tillsammans.." Tack och lov att det "bara" var en smällare och att vi kom undan med enbart trasiga kläder och blodiga knän.

MÅNDAG

Idag har det varit en grå dag här i Hudiksvall. Ingen sol utan bara en massa moln. Det har dock varit skönt att få en sådan dag också, härligt att få sitta i soffan utan att få dåligt samvete över att solen skiner ute, haha.

Jag har iallafall ringt lite samtal idag och försökt fixat så jag äntligen ska få min lön. Det blev strul med den förra månaden så den har inte kommit ännu, superkul.. Men imorgon kommer den förmodligen!

Annars har vi bara tagit en tur till Ica Maxi för att handla middag och nu sitter jag i soffan medan C är iväg på träning. När han kommer hem ska vi äta lite jordgubbar som vi köpte tidigare idag och mysa framför en serie eller film. Skönt att äntligen vara hemma efter att ha spenderat hela helgen i Bollnäs.